citytjejen

"Så mycket man vill göra och hinna med men tiden räcker inte till" - fenomenet är något som alla har upplevt någon gång. Du vill jobba, plugga, träffa vänner, träffa pojkvännen, shoppa, festa, flytta m.m. allt på samma gång. Vad händer då? Man får ingeting gjort, får panik, blir utbränd, känner krav och press, m.m. Och det kan vi alla vara överrens om att vi inte mår bra av. Mitt i alla krav och stress så glömmer vi bort nuet och inte minst oss själva. 

Att lära sig prioritera vad man själv vill i sitt liv är otroligt viktigt. Vad vill du göra helst? Vad vill du göra näst helst? Och man får absolut inte glömma den viktigaste frågan: "Hur ska jag må bra och vara lycklig i mitt liv nu, samtidigt som jag strävar mot mina nya mål/drömmar?"

Att ha mål är viktigt, men det är också viktigt att leva ditt liv här och nu. Sist men det absolut viktigaste: ta hand om dig själv och se till så att du mår bra och kan njuta av livet. Att uppskatta det man faktiskt har nu gör det lättare att ta sig till de andra målen i livet samtidigt som man njuter av livet man har.

Har planerat och fixat inför imorgon. Gaaah! Jag kan inte förstå det. Imorgon så börjar JAG på universitetet. JAG!!

Under sommaren har man haft tid att göra saker som man inte annars har gjort. Men sen "går man tillbaka till jobbet/skolan". Det har fått som en negativ klang över sig. Du går inte tillbaka i tiden, utan du fortsätter.

Det nya terminen/året kommer inte att vara som det förra, det kommer att vara en ny utmaning, du kommer att utvecklas mer och få många fler erfarenheter. Allt sånt som jag tror att vi människor faktiskt behöver för att inte bli uttråkade. Så imorgon ska jag fortsätta med studierna och det här kommer att bli en riktigt härligt år. Du väljer din egna inställning, du kan alltså göra det till något positivt som gör livet roligare.

Det finns så många olika sorters vänskaps relationer. En del är lugna medan andra är stormiga. Jag har haft och har båda av dessa sorter. Det finns de som jag älskar enormt mycket, men som jag också kan irritera mig enormt mycket på om vi bråkar. (Och samma gäller åt andra hållet).

"Ska man ge upp en stormig vänskapsrelation när den blir jobbig?" Det finns så många olika svar på det, och man måste själv känna efter vad som är rätt för en själv. De gångerna jag har fått gjort detta val har har jag agerat olika. Den gången jag valde att fortsätta kämpa så fick jag och den här vännen en djupare vänskap än förut, något som jag är enormt glad för.

Oavsett vad och när man väljer det så måste man lite på sig själv och sina egna instinkter. Men att ge upp en vän för att det verkar vara den "lätta" vägen kanske inte är så lätt när man väl gör det. Försök att se vad som egentligen är lätt; är det lätt att bara ge upp och förlora en nära vän, eller är det lättare att arbeta med relationen för att förbättra den och få en djupare och äkta vänskap igen?  Svaren är många och olika. Men hitta dina egna.  

Hur gulligt är inte det här? Min yngsta systerdotter har fått kärleksbrev från sin beundrare som är i Italien, Venedig. Där han har skrivit själv att han älskar henne. Samtidigt som jag berättar hur gulligt det är så är hon inte sen med att påpeka "Moster vi är INTE tillsammans". Jaja jag tror dig,

Känslor syns. Känslor går inte att dölja. Känslor går inte att styra. Men syns det på någon när man är kär? Jag tror det gör det. Ögonen glittrar, pirret håller sig inte bara på insidan och leendet växer. Dame girls and boys. Det kan inte bara ses med ögonen, jag tror att en blind person kan känna hur en annan person bara utstrålar kärlek när den är förälskad. Eller jag tror inte.... I know.   

Tänk när man var liten, någon hade nyss frågat chans på en och man kryssa i "Ja" på lappen. Det var samma visa varje gång och när man hade sagt "Ja" så började (ivarjefall) vi tjejer med framtidsplaneringen. Hur många barn man skulle få, var man skulle bo och vilken klänning man skulle ha på bröllopet (alla svar fick man när man spådde i sanden). Sedan väntade man på första pussen, första kyssen och första allting.

Nu när man är äldre så är det en aningen mer komplicerat. Vi inser att man är två personer i ett förhållande och man måste börja kompromissa och att planera alla framtidsplanerna är inte lika lätt som det var när vi var små (då spådde vi ju bara i sanden så fick vi svaret). Men allt går, jag vet det. Tack för alla små fråga-chans-killar man har haft, men när det blir "komplicerat" så innebär det att det är mer seriöst. Och det är ju det som vi vill ha när jag tänker efter.

Idag är det exakt 2 månader sedan jag tog studenten (och alla var allt annat än nyktra vid det här laget). Tänk - det har gått två hela månader! Känslan när man tar studenten är speciell och väldigt individuell. För mig var det som; "yees I did it nu börjar livet!!"

På gymnasiet läser man en del onödiga kurser som jag gärna skulle ha valt bort, men efter studenten så är det helt och hållet upp till dig själv om du vill komma ihåg den där teaterlektionen, hur sokrates tänkte eller något helt annat.

Efter studenten känns det som om livet börjar på nytt. Något gammalt avsluts vilket öppnar något nytt. Visst det kan vara riktigt skrämmande och många har framtidspanik innan (inte logiskt att tänka shit jag är 19 år, snart pensionär). Du hinner leva livet, du hinner ändra dig, du hinner göra nya/flera val. Ett tips till alla er som ska ta studenten nästa år; njut av tiden innan, hela dagen och just enjoy life. Du vet att du kan allt som du vill.

Jag brukar alltid prata om allt mellan himmel och jord med mina vänner (och en bråkdel delar jag med mig av i bloggen, men det är generöst ändå).

Ett av våra senaste babbelämnen var frågan: "Var är det inte okej att ragga?" Finns en hel del olika svar på den frågan (på arbetsplatsen, på grannfesten, julafton, gym m.m.). Men mitt svar är: Du ska ragga där du känner att du vill göra det. Om det inte känns bra att göra det på arbetsplatsen så fine gör inte det då. Men om det känns bra, do it. Låt ingen hindra dig från att göra det när du känner för det, för att ragga är inte en kriminell handling enligt våra lagar.   

Om alla skulle vara lika på alla sätt så skulle världen vara så fucking boring. Tänk att aldrig kunna säga "hej jag har mött en ny människa" eftersom alla är lika? Hemskt. Ingen behöver debattera med någon för alla är lika. Hemskt igen. Hela samhället skulle rasa och bli extremt trist om alla är lika.

Det hela blir ännu mer ironiskt när vi låter ett mediaideal visa oss det enda rätta, vad som är supermänniskan. MEN otroligt många, som strävar efter att vara den där uppkomliga supermänniskan vi gav namnet barbie: 205 cm lång, 42 kg, midja; 32 cm, bröst: 87 cm (i princip), mår dåligt av det. Effekten blir att känna sig otillräcklig.  

En supermänniska existerar inte. Ingen är perfekt. MEN alla är en egen individ, en person med en egen personlighet så show it! Alla människor - du med! bidrar till att göra världen till en underbar och mycket mer rolig plats att leva på. Våga vara dig själv, stå upp för dig själv och visa världen vem du är. Det är det ärligaste du kan göra mot din omgivning, världen och inte minst dig själv.

Vi kvinnor och alla våra pikar till karlar. Det är så tydligt i alla kvinnors ögon, men i mäns ögon är det lika otydligt som att försöka se pluto med bara ögonen när man kollar upp mot himlen en solig dag. Men hur svårt kan det vara? Är våra pikar ett eget språk som bara vi kvinnor kan använda och förstå?

Tänk dig den här situationen; du ska träffa Mr x, men planerna blir plötsligt ändrade för han ska på bio med Mr y. Då kan man sms:a något liknande som: "ha så kul på bion!" fast vi egentligen menar: "hur fan tänkte du nu? Bio ikväll? Gaaah vad dum du är!".

Och om Mr x svarar "tack vad ska du göra?" Då svarar vi: "jag ska ut med tjejerna, vi ska ha en jättetrevlig utekväll tillsammans, girls only u know what I mean ;) ". Det vi menar: "jag kommer att få så jävla mycket roligare än du."

Men kom igen karlar, ni lär ju förstå det någon gång. Right?

Undra hur det skulle vara om man var en kronprinsessa? När "Grattis Victoria" är på TV kan man inte låta bli att fundera. Tänk att varje dag ha ett klart schema att följa, att alltid le, att alltid ha en plikt och att alltid försöka göra det bästa för ett land? Att vara kunglig nu är som att vara en vandrande reklampelare med massa plikter.

Visst det skulle vara kul att få massa designers kläder skickande till en, få gå på fina middagar, resa mycket och allt sånt. Men det som jag skulle tycka vara roligast är att hjälpa andra människor. Men sen så inser jag; man kan göra det med eller utan en fin krona på huvudet. Det är ett aktivt val man alltid kan välja att göra.

Jag såg världens underbaraste film igår; Stolthet & fördom. En romantisk, ärlig och traditionell film. Man kunde verkligen inte hålla tårarna tillbaka, så vackert. Och budskapet; ja det var så romantiskt! Du borde se filmen bara för att förstå vilket budskap jag menar; känslorna förändras och man ska aldrig säga aldrig.  

Varför frågar tjejer i alla åldrar vilka som är the big NO-NO's på första dejten? Vi människor är ibland för inriktade på vad som är rätt och fel. Men när kan man egentligen säga att känslor är fel? Kan man känner fel eller är det bara något som vi har hittat på för att "slippa" göra svåra val istället för att lyssna och lita på våra egna känslor?

För att man ska hitta sin egna prins så måste man våga släppa taget, man måste våga kasta sig ut i singeljungeln och man måste våga lita på sin egna känsla. Sen vad som är rätt och fel, det är individuellt, alla har sina egna gränser. Puss & kram eller mer eller inget alls första gången, det är helt upp till dig.

Genom hela livet så får man möta massa olika människor. Vissa kommer att älska dig, men en del kommer inte att göra det. Samma ska gäller alla. Det är "the ugly true" som vi alla måste möta och bli "vän" med, trots att vi vill bli älskade av alla. Hur jobbigt det än kan kännas, så är det otroligt bra när man inser; det betyder även att du inte måste älska alla du möter i livet och du måste inte vara vän med någon som du egentligen inte tycker om.

MEN en sak som är otroligt viktigt; oavsett om man tycker om någon eller inte så är alla individer otroligt värdefulla och förtjänar respekt. En person ska inte ens försöka sätta sig över en annan person, det är inte bara respektlöst mot den andra personen utan även mot en själv. "Hade du inte mer respekt för dig själv?" Vill man fråga dom rätt ut.

Min poäng är att du inte ska bry dig om vad de där människorna som inte tycker om dig säger, för du är en otroligt värdefull person oavsett vad. Det är värt att påminna sig själv om ofta, för DU är otroligt värdefull! <3

Romantik; något speciellt som vi kvinnor faller för, i alla åldrar. Rosor, ostron (+ andra skaldjur), champagne, jordgubbar och mycket mycket mer. En picknick tillsammans med sin älskade på en klippa en underbar sommarkväll med vattnet framför och en underbar utsikt. Kan det bli bättre än då?  

Idag är det en månad Sedan jag stod där på flaket med en studentmössa på huvudet. Den dagen jag var vaken i 29 timmar. En dag som jag aldrig kommer att glömma. Mina främsta råd till nästa års studenter:

* Ät frukost innan champagne frukosten & sov innan (you will need it!)

* Drick så mycket alkohol som du vill, när man tar studenten har man åldern inne för att bestäma helt själv om detta.

* Glöm inte kameran! En riktig dag attt minnas.

* Gå in dina högklackade skor innan så att du är snygg och slipper blodiga fötter senare underdagen.

* Köp en kläning som du älskar och det viktigaste;

Njut bara av hela dagen!  

Jag skulle kunna klaga över att jag knappt har sovit, att jag brände mig på plattången, jag måste gå upp fem på morgonen, hade migrän igår, m.m. Men jag väljer att inte göra det eftersom man kan välja att se det positiva istället. Människor har en förmåga att fastna i "klagoträsket", men det är bara så länge som man tillåter sig att vara där som man blir blind inför det positiva.

Nu ska jag jobba, och trots att mitt kaffeberoende kommer att nå nya höjder idag, så är jag glad för att jag inte står i ett träsk.  

Att ha relationsdagar med släktingar är otroligt viktigt, speciellt med barn som man är förebild för, men det gäller alla åldrar. Jag och min systerdotter hade en i onsdags. Bilderna talar själva och berättar lite av vad vi gjorde.

Visst är det i natt man ska lägga sju blommor under kudden och drömma om sin prins? Och hoppa över de där gärsgårdar, vad det nu är? Jag fyller mitt rum med rosor och jag har hoppat över några trottoarkanter idag, det får vara det som gäller när man är en sann stadstjej.

Lycka, något vi vill ha eller något vi flyr från med rädsla för att bli olyckliga? Den rädslan är ett hinder för de som har den. Hur ska man våga ta en chans när man tänker "shit vad ska jag göra om jag förlorar allt?" eller "det kommer inte att fungera".

De man då kan göra är att möta rädslan och vända de till frågor. Ex: Om jag förlorar allt, så kan man fortfarande förändra det och bygga upp något nytt, andra kan det, varför skulle inte jag kunna det? Eller varför skulle det inte fungera? Vill du; att det ska fungera eller inte? Vad kan du göra för att uppnå det du vill?

Var inte rädd & våga chansa.   

Jag tror att man behöver fråga sig själv vad man vill göra i livet oftare än vad vi gör. Det är lätt att "fastna" i sitt vardagsliv och bara springa runt och runt i ett hamsterhjul. Ju snabbare man springer, ju dövare blir man för sin egna inre röst och vilja. Och till slut hamnar man i 40-årskrisen där man står och undrar vad som har hänt och vad man hade velat gjort om man bara hade lyssnat på sig själv. 

Att upptäcka när man är i hamsterhjulet och stanna upp för att lyssna när det behövs är något som alla faktiskt kan lära sig. Jag har gjort det. 

Att dagligen stanna upp fundera och svara på frågan "vad vill jag?" behöver vi människor.  

 

Ett land där jag tycker att monarkin är intressant och en del av kulturen är Storbritannien. Det händer alltid något. Först underbara Diana, folkets prinsessa, genom hennes liv. Sedan har vi Charles och den ev. "otrohetsaffären" och sedan förhållandes med Camilla. Därefter har vi drottning Elizabeth och inte minst prinsarna (Dianas söner) som alltid har full fart och där det alltid finns något nytt rykte på gång.

Kärlek är så mycket mer än ett ord. Två personer och kärlek, massa kärlek. Det bara sprider sig.

Idag är det en stor dag och två personer som gifter sig av kärlek. Jag får ett pirr inom mig när jag tänker på det. Den här dagen är en dag att fira för alla; en offeciell kärleksdag, ett av många tillfällen att fira kärleken tillsammans med många andra. 

Jag är otroligt glad att Victoria har hittat sin okrönta prins som hon vill dela sitt liv med. Så underbart. Trots att jag jobbar ikväll så ska jag spela in bröllopet. Kärlek kan man inte få för mycket av.  

Jag fick frågan igår "var finns äkta kärlek?". Först blev jag helt stum, jag var inte beredd på frågan, men efter en stund blev mitt svar: Överallt. För det är nämligen så. Om man ser sig runt omkring så finns den och ibland där man minst anar det.

Följfrågan jag fick var "okej, men hur hittar jag den?". Det är något som man inte kan kontrollera eller styra över. Det kan ske när som helst och när DU minst anar det. Det enda som krävs är att du är uppriktig och ärlig mot dina känslor och på så sätt även mot dig själv och andra. Man kan inte jaga kärleken, utan den kommer till dig.

Om du ännu inte har hittat äkta kärlek eller äkta kärlek som är för hela livet, så ska du inte oroa dig. Det kommer till dig också. Ibland oväntat. Men det kommer. I know.

Jag blir alltid glad och känner ett pirr inom mig när två personer hittar äkta kärlek eller gifter sig. Som nu när jag tittar på Märtha-Louise (prinsessa i Norges) bröllop och en annan film där några gifter sig, så sitter jag med glädjetårar i fulla ögonen. Det är något speciellt och så otroligt vackert med bröllop, det har jag känt sedan jag var liten. Något djupt, känslosamt och sensuellt som man delar med sin älskade.

Du lär inte bli förvånad när jag säger att "Pretty Woman" och "Bröllopsfixaren" är två av mina favoritfilmer.